Hallå Hej!

Sitter på ett hotellrum i en stad någonstans i närheten av Winnipeg, Canada. Ska bli himla skönt att få ta sig en lång varm dusch efter två dagars färd i husbilen. Efter spelningen i London (där vi faktiskt slog rekord i sålda CD-skivor för den här turnén) i söndags var det bara att sätta sig i husbilen och börja den 220 mil långa resan. Tjoho jippie yey. Jag ska berätta för er att det enda som finns att göra när man åker i en husbil två dygn i sträck är att äta. I alla fall är det den mest spännande aktiviteten jag kan komma på.

Idag stannade vi vid en mataffär så jag kunde fylla på mitt matförråd, med ny yoghurt (min förra ramlade ur kylen o gick sönder), flingor (en av de hundramiljardertriljarder man kan välja mellan i affären), granola bars och lite annat skit. Denna gång slogs det gamla rekordet med en jävla marginal då yoghurtpaket nummer två valde att hoppa ur kylen och spilla halva sig själv på golvet i husbilen. Man får passa sig för den proppfyllda kylen. Den öppnas säkrast i vänstersvängar (då centrifugalkraften jobbar i gynnsam riktning) eller när husbilen är stillastående. OKEJ! Inte intressant information.

Här är vad som händer. Jag har inte hunnit shoppa ETT enda plagg än! Häromdagen stannade vid ett jättestort mall i London, men det var typ morsdag och söndag så allt var stängt. Assugigt. Trots det hittade jag och Karin den enda affären som var öppen, och tänkte shoppa loss, men då funkade inte våra visakort där. OLÄGE!

Bokningsagenten för den här turnén är gammal, tjock, och PÅ mig! Hjälp. Som tur är kommer han bara hänga omkring på några få spelningar på slutet. Det är lungan.

Kul att nämna kan vara att jag under hela mitt liv endast sett björnar och älgar under mina besök på skansen. Under vår resa mellan London och Winnipeg hann vi dock se TRE BJÖRNAR och en ÄLG vid sidan av vägen (de stod där, inte roadkill) under en tidsperiod på 5 minuter. Snabbsafari i Kanadas vildmark, hej!

En annan grej under denna långa körning var att vi hamnade på skummaste grusvägen som aldrig tog slut samtidigt som bensinmätaren närmade sig noll, zero, nada, kaputt. På GPS:en skulle en stad av något slag snart dyka upp, så där var det bäst att det fanns någon bensinstation. Alltså, den där staden va värsta läskiga öde byn. Skulle inte förvåna mig om hela samhället tillhörde någon freaky religiös sekt. Där fanns i alla fall ingen bensinstation, och det var ingen kort sträcka till nästa stad. Som tur var räckte reservbensinen precis, men det hade varit oläge om vi fått soppatorsk eftersom vi inte hade haft täckning på mobilerna på hela dagen.

Bara så att ni vet så har jag gett upp att skriva fint och bra. Mickan, du kan få skriva boken sen. Avslut är inte heller min styrka.

Hoppas någon läser om mitt rockliv/zigenarliv nu.

God natt!