Hej mina vänner! Eller ska jag kanske säga: Hej Mamma, Emma och David!
Igår crossade vi bordern till USA igen, så nu är det dollar som gäller. Fortfarande! Höhöh. Kul.
I skrivande stund befinner jag mig på Rock n' Roll Pizza där Sonic snart ska spela, ikväll utan Nightwish. Det är ett jävla band som spelar just nu, och de bara growlar. Jag skriver faktiskt min blogg, skulle uppskatta om de kunde hålla liiite lägre ljudnivå. Det vore snällt.
Igår var en nice spelning på ett Kroatiskt Kulturcentrum(!?). Det var stor scen och stor lokal, så det var schysst. Men för att vara så mycket folk där, så sålde vi rätt lite. På de flesta ställena tar de procent av vad man säljer, så då brukar det komma någon snubbe och räkna in vad man hade från början och räkna ut i slutet av kvällen. Igår var den snubben lite av ett pucko. Han var jätteförvirrad och räknade fel, och när jag påpekade det så blev han bara ännu mer förvirrad och nervös och stirrade ner i sina papper. Samtidigt står Nightwish merchgubbar bredvid och passar på att lassa in massa nya tröjor. Haha, de säljer typ 200 t-shirtar varje kväll, vi säljer ungefär 30 på en bra kväll. Så medans han satt och kontrollräknade hur mycket han skulle sno av våra pengar gick han miste om en hel del mer cash. Synd.
Imorgon fortsätter vi resan längs väst till Kalifornien! Wuhu!
onsdag 21 maj 2008
tisdag 20 maj 2008
Diverse bilder!
lördag 17 maj 2008
Inne i dressingroom
Hej hopp snopp.
Nu sitter jag inne i dressingroomet (ett rum där man byter om, inte ett rum fyllt med massa dressing som ni tänkte) för dagens gig på McEwan Hall som ligger på Calgary universitets campus. Idag delas dressingroom med nightwish, men jag är lite blyg så jag sitter o gömmer mig i ett rum här intill. Jag hör hur finnarna redan börjar kröka sin Finlandia, så där lagom fem timmar innan de ska upp på sen. Rockar ju.
Nej, men man börjar faktiskt lära känna alla bättre nu. Det är roligt. Igår efter gig i Edmonton så kunde vi för en gångs skull stanna, så det blev lite kalas! Tuomas i nightwish är freaky. Han gör värsta korttricken, som man ba: wöööw. Emppu är min favorit. Han är kort. I can relate. Iaf, så lärde jag mig att säga flasköppnare på finska. Så det är ju bra.
Nu ska jag gå och jobba. Fick bli kort och osammanhängande denna gång. Adjö!
Nu sitter jag inne i dressingroomet (ett rum där man byter om, inte ett rum fyllt med massa dressing som ni tänkte) för dagens gig på McEwan Hall som ligger på Calgary universitets campus. Idag delas dressingroom med nightwish, men jag är lite blyg så jag sitter o gömmer mig i ett rum här intill. Jag hör hur finnarna redan börjar kröka sin Finlandia, så där lagom fem timmar innan de ska upp på sen. Rockar ju.
Nej, men man börjar faktiskt lära känna alla bättre nu. Det är roligt. Igår efter gig i Edmonton så kunde vi för en gångs skull stanna, så det blev lite kalas! Tuomas i nightwish är freaky. Han gör värsta korttricken, som man ba: wöööw. Emppu är min favorit. Han är kort. I can relate. Iaf, så lärde jag mig att säga flasköppnare på finska. Så det är ju bra.
Nu ska jag gå och jobba. Fick bli kort och osammanhängande denna gång. Adjö!
tisdag 13 maj 2008
Hallå Hej!
Sitter på ett hotellrum i en stad någonstans i närheten av Winnipeg, Canada. Ska bli himla skönt att få ta sig en lång varm dusch efter två dagars färd i husbilen. Efter spelningen i London (där vi faktiskt slog rekord i sålda CD-skivor för den här turnén) i söndags var det bara att sätta sig i husbilen och börja den 220 mil långa resan. Tjoho jippie yey. Jag ska berätta för er att det enda som finns att göra när man åker i en husbil två dygn i sträck är att äta. I alla fall är det den mest spännande aktiviteten jag kan komma på.
Idag stannade vi vid en mataffär så jag kunde fylla på mitt matförråd, med ny yoghurt (min förra ramlade ur kylen o gick sönder), flingor (en av de hundramiljardertriljarder man kan välja mellan i affären), granola bars och lite annat skit. Denna gång slogs det gamla rekordet med en jävla marginal då yoghurtpaket nummer två valde att hoppa ur kylen och spilla halva sig själv på golvet i husbilen. Man får passa sig för den proppfyllda kylen. Den öppnas säkrast i vänstersvängar (då centrifugalkraften jobbar i gynnsam riktning) eller när husbilen är stillastående. OKEJ! Inte intressant information.
Här är vad som händer. Jag har inte hunnit shoppa ETT enda plagg än! Häromdagen stannade vid ett jättestort mall i London, men det var typ morsdag och söndag så allt var stängt. Assugigt. Trots det hittade jag och Karin den enda affären som var öppen, och tänkte shoppa loss, men då funkade inte våra visakort där. OLÄGE!
Bokningsagenten för den här turnén är gammal, tjock, och PÅ mig! Hjälp. Som tur är kommer han bara hänga omkring på några få spelningar på slutet. Det är lungan.
Kul att nämna kan vara att jag under hela mitt liv endast sett björnar och älgar under mina besök på skansen. Under vår resa mellan London och Winnipeg hann vi dock se TRE BJÖRNAR och en ÄLG vid sidan av vägen (de stod där, inte roadkill) under en tidsperiod på 5 minuter. Snabbsafari i Kanadas vildmark, hej!
En annan grej under denna långa körning var att vi hamnade på skummaste grusvägen som aldrig tog slut samtidigt som bensinmätaren närmade sig noll, zero, nada, kaputt. På GPS:en skulle en stad av något slag snart dyka upp, så där var det bäst att det fanns någon bensinstation. Alltså, den där staden va värsta läskiga öde byn. Skulle inte förvåna mig om hela samhället tillhörde någon freaky religiös sekt. Där fanns i alla fall ingen bensinstation, och det var ingen kort sträcka till nästa stad. Som tur var räckte reservbensinen precis, men det hade varit oläge om vi fått soppatorsk eftersom vi inte hade haft täckning på mobilerna på hela dagen.
Bara så att ni vet så har jag gett upp att skriva fint och bra. Mickan, du kan få skriva boken sen. Avslut är inte heller min styrka.
Hoppas någon läser om mitt rockliv/zigenarliv nu.
God natt!
Sitter på ett hotellrum i en stad någonstans i närheten av Winnipeg, Canada. Ska bli himla skönt att få ta sig en lång varm dusch efter två dagars färd i husbilen. Efter spelningen i London (där vi faktiskt slog rekord i sålda CD-skivor för den här turnén) i söndags var det bara att sätta sig i husbilen och börja den 220 mil långa resan. Tjoho jippie yey. Jag ska berätta för er att det enda som finns att göra när man åker i en husbil två dygn i sträck är att äta. I alla fall är det den mest spännande aktiviteten jag kan komma på.
Idag stannade vi vid en mataffär så jag kunde fylla på mitt matförråd, med ny yoghurt (min förra ramlade ur kylen o gick sönder), flingor (en av de hundramiljardertriljarder man kan välja mellan i affären), granola bars och lite annat skit. Denna gång slogs det gamla rekordet med en jävla marginal då yoghurtpaket nummer två valde att hoppa ur kylen och spilla halva sig själv på golvet i husbilen. Man får passa sig för den proppfyllda kylen. Den öppnas säkrast i vänstersvängar (då centrifugalkraften jobbar i gynnsam riktning) eller när husbilen är stillastående. OKEJ! Inte intressant information.
Här är vad som händer. Jag har inte hunnit shoppa ETT enda plagg än! Häromdagen stannade vid ett jättestort mall i London, men det var typ morsdag och söndag så allt var stängt. Assugigt. Trots det hittade jag och Karin den enda affären som var öppen, och tänkte shoppa loss, men då funkade inte våra visakort där. OLÄGE!
Bokningsagenten för den här turnén är gammal, tjock, och PÅ mig! Hjälp. Som tur är kommer han bara hänga omkring på några få spelningar på slutet. Det är lungan.
Kul att nämna kan vara att jag under hela mitt liv endast sett björnar och älgar under mina besök på skansen. Under vår resa mellan London och Winnipeg hann vi dock se TRE BJÖRNAR och en ÄLG vid sidan av vägen (de stod där, inte roadkill) under en tidsperiod på 5 minuter. Snabbsafari i Kanadas vildmark, hej!
En annan grej under denna långa körning var att vi hamnade på skummaste grusvägen som aldrig tog slut samtidigt som bensinmätaren närmade sig noll, zero, nada, kaputt. På GPS:en skulle en stad av något slag snart dyka upp, så där var det bäst att det fanns någon bensinstation. Alltså, den där staden va värsta läskiga öde byn. Skulle inte förvåna mig om hela samhället tillhörde någon freaky religiös sekt. Där fanns i alla fall ingen bensinstation, och det var ingen kort sträcka till nästa stad. Som tur var räckte reservbensinen precis, men det hade varit oläge om vi fått soppatorsk eftersom vi inte hade haft täckning på mobilerna på hela dagen.
Bara så att ni vet så har jag gett upp att skriva fint och bra. Mickan, du kan få skriva boken sen. Avslut är inte heller min styrka.
Hoppas någon läser om mitt rockliv/zigenarliv nu.
God natt!
söndag 11 maj 2008
Quebec
Hej hå!
Nu har vi varit i Kanadakatt ett tag och kört runt i vår RV. I fredags hade bandet spelning på feta stora stället i Quebec. Där fanns personal som skötte all försäljning av alla bandens merch, så det visade sig som så att det blev värsta lökdagen för mig. Hade ganska tråkigt under dagen helt ärligt, men det fanns schysst käk (fajitas, lasagne, soppa, kakor) med schyssta fetthalter! Jobbade på fetman en hel del den dagen. Men det var inte bara tråk hela dagen, sedan när banden spelade fick man ju stå backstage och kolla. Det är faktiskt rätt skönt när man ser 4000 pers stå o trängas framför scenen när man själv sitter på en liten stol precis bredvid scen och lutar sig tillbaka.
Dagens fetthalt: 70%
Nu har vi varit i Kanadakatt ett tag och kört runt i vår RV. I fredags hade bandet spelning på feta stora stället i Quebec. Där fanns personal som skötte all försäljning av alla bandens merch, så det visade sig som så att det blev värsta lökdagen för mig. Hade ganska tråkigt under dagen helt ärligt, men det fanns schysst käk (fajitas, lasagne, soppa, kakor) med schyssta fetthalter! Jobbade på fetman en hel del den dagen. Men det var inte bara tråk hela dagen, sedan när banden spelade fick man ju stå backstage och kolla. Det är faktiskt rätt skönt när man ser 4000 pers stå o trängas framför scenen när man själv sitter på en liten stol precis bredvid scen och lutar sig tillbaka.
Dagens fetthalt: 70%
måndag 5 maj 2008
Första blogginlägget någonsin
Hej hej vänner.
Här ska ni få följa min ökande fethet i landet Amerikatt (och Canadakatt) allt eftersom vi rullar fram i vår husbil med släp. Öh, ja.
Detta är min tredje dag i landet Amerikatt, jag och Mike landade i fredags och blev hämtade av Nettie, Mikes mammi. Bandet skulle inte komma förrän dagen efter så vi tog oss ut till Pinebush, NY där Mikes mamma har hus. Det ligger ganska mycket ute på landet. Så vi tog det bara lugnt hela dagen och dog vid åttatiden pga jetlag.
Fan, googla Pinebush så ska ni se att det kommer upp massa grejer om UFO:n och skit. Det här är tydligen värsta populära stället för aliens (eller människor som knarkar mycket och tror att de ser aliens, jag vet inte vilket). En vän till Nettie var här igår och berättade om den lokala frisören som heter Butch (snyggt namn) och som påstår att han blivit bortförd av aliens. Fett coolt, jag vill klippa mig hos honom.
Aja, dag nummer två var lite jobbig. Det var en satans massa strul när vi skulle hämta upp släpvagnen, så att det drog över en massa på tiden. Som TUR var så var bandet försenade fyra timmar ifrån Amsterdam så att det löste sig med tiden. Pju. Sen åkte vi hem och dog vid niotiden pga jetlag.
Igår hängde vi bara i Pinebush. Jag är lite outmobbed (som man säger i usa) då jag är den enda som inte har laptop med mig. Men jag har faktiskt läst lite bok (och mycket skvallertidning) så det är intellektuellt och bra. Nettie lagade kalasmiddag till alla oss! Väldigt gott och väldigt italienskt. Mongostora köttbullar, pasta, kyckling, salami, ost, panerade sparrisar mm. It was off the chain! Kände mig lite krasslig efter maten så jag dog vid sjutiden (ej pga jetlag) och sov lääänge. Det hjälpte!
Idag har vi solat. Det rockar. Vi ska nog dra till något mall senare idag och shoppa lite. See ya later!
Här ska ni få följa min ökande fethet i landet Amerikatt (och Canadakatt) allt eftersom vi rullar fram i vår husbil med släp. Öh, ja.
Detta är min tredje dag i landet Amerikatt, jag och Mike landade i fredags och blev hämtade av Nettie, Mikes mammi. Bandet skulle inte komma förrän dagen efter så vi tog oss ut till Pinebush, NY där Mikes mamma har hus. Det ligger ganska mycket ute på landet. Så vi tog det bara lugnt hela dagen och dog vid åttatiden pga jetlag.
Fan, googla Pinebush så ska ni se att det kommer upp massa grejer om UFO:n och skit. Det här är tydligen värsta populära stället för aliens (eller människor som knarkar mycket och tror att de ser aliens, jag vet inte vilket). En vän till Nettie var här igår och berättade om den lokala frisören som heter Butch (snyggt namn) och som påstår att han blivit bortförd av aliens. Fett coolt, jag vill klippa mig hos honom.
Aja, dag nummer två var lite jobbig. Det var en satans massa strul när vi skulle hämta upp släpvagnen, så att det drog över en massa på tiden. Som TUR var så var bandet försenade fyra timmar ifrån Amsterdam så att det löste sig med tiden. Pju. Sen åkte vi hem och dog vid niotiden pga jetlag.
Igår hängde vi bara i Pinebush. Jag är lite outmobbed (som man säger i usa) då jag är den enda som inte har laptop med mig. Men jag har faktiskt läst lite bok (och mycket skvallertidning) så det är intellektuellt och bra. Nettie lagade kalasmiddag till alla oss! Väldigt gott och väldigt italienskt. Mongostora köttbullar, pasta, kyckling, salami, ost, panerade sparrisar mm. It was off the chain! Kände mig lite krasslig efter maten så jag dog vid sjutiden (ej pga jetlag) och sov lääänge. Det hjälpte!
Idag har vi solat. Det rockar. Vi ska nog dra till något mall senare idag och shoppa lite. See ya later!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
